it's my life

2012-04-06 - 09:23:00 / 0 kommentarer ..


Ibland så längtar jag faktiskt tillbaka till min barndom.

Livet lekte och jag oroade mig mest för att min älskade nalle Emma skulle försvinna och att jag inte fick glassen i den blåa skattkistan från GB. Men vart tog den tiden vägen? Den har bara flugit iväg hur fort som helst. Men den var helt underbar med alla drömmar om hur det vuxna livet skulle vara och vad jag ville bli och allting som kretsade i min lilla hjärna. Jag ville bli delfinskötare, prinsessa och allt där emellan. Köra en rosa bil som glittrade var också en sak som stod högt upp på listan. Tiden då jag kunde skrika och gapa tills jag fick det jag ville ha eller att rymma så fort det inte blev som jag ville tog slut väldigt fort och jag fattade inte varför. Min värld jag levde i var helt perfekt, inget dåligt fanns förutom när mamma och pappa tvingade på mig jeans när jag vägrade eftersom att det var mitt hatobjekt. Så jag fick helt enkelt gå i nattlinne/barfota/regnjacka vissa dagar med en pappa i handen och mina kläder i hans andra hand. Men jag växte ifrån min käraste ägodel Emma och bytte upp mig från gosedjur, Madicken lekar, Astrid Lindgren filmer, ett helvetesbeteende och en mysig lägenhet mitt i stan till Barbiedockor, Bratz, discolampor och ett eget rum i en villa 10 minuter utanför centrum. Jag åkte till mormor som bodde i Märsta (då) och var där i en vecka på sommaren eller så var jag hemma och lekte med alla nya vänner som jag träffat. Åren gick vidare och jag slutade sexan. Vi åkte till Liseberg och Universeum med klassen och hade sjuuukt kul. Sen kom ju då sjuan. FJORTIS PERIODEN skulle jag nog hellre kalla den. Vit eyeliner ut till näsan, 6 ögonfransar, blonderat hår, löshår, kaxig som bara den, röd everestjacka som var full i foundation och solpuder. Den tiden vill jag helst lägga bakom mig. Nu till sommaren ska jag sluta nian. NIAN, jag ska börja på gymnasiet. Det käns plötsligt som det bara var några veckor eller månader sen jag knappt kunde gå någonstans utan Emma. Men hon är kvar, liksom jag. Jag ha hittat mig själv nu. Lite äldre än då, lite smartare än då men ändå  samma Frida som då var 3 år med ett stort leende på läpparna och en nyfödd lillebror i famnen men som nu fyller 16 om exakt en vecka.

Kommentarer

Namn: Kom ihåg mig?

E-postadress: [visas bara för mig]

Bloggadress:

Skriv din kommentar här:

Trackback
  
Här kan du skriva lite om dig själv,och sätta in en profilbild!